naturratten

Artikeln är den första i en serie som skall ta upp grundläggande kristdemokratiska begrepp. I artikeln diskuteras begreppen naturrätt och allmänt giltiga värden. Vad betyder de? Är användandet av dem inom kristdemokratin ett steg i att byta ut den kristna etiken?

Traditionellt har KDS/kd ansetts sig ha den kristna etiken och människosynen som grund för sin politik. Studerar man förslaget till nytt principprogram, det som i läsandets stund antagligen med större eller mindre förändringar blivit antaget som partiets program för de kommande åren, finns visserligen den kristna etiken kvar, men jämte andra begrepp bland annat: naturrätt och allmänt giltiga värden. Detta leder till frågor om vart partiet är på väg. Är detta ett steg i att plocka bort det ”kristna”? Är det inte längre den kristna etiken som kommer att vara grunden för partiets etik i framtiden? Med orsak av detta fälldes en kommentar i ett samtal för inte så länge sedan: Det är kanske naturrättsdemokrater eller allmängiltiga värden-demokrater vi skall heta i framtiden. Ja, vad betyder dessa begrepp? Är användandet av dem ett sätt att tona ner och på sikt helt plocka bort den kristna etiken?

I de följande styckena följer ett försök att sammanfatta vad begreppen innebär. Naturligtvis kan och bör mycket mer sägas för att få en fullständig bild. Vill man fördjupa sig finns en del skrivet i ämnet. Bland annat en skrift av Lars F Eklund som finns att ladda ner på Civitas hemsida.

Idén om naturrätten är en idé om att det finns en moralisk ordning som är oberoende av specifika kulturer och lagstiftningar, att det finns värden, rättigheter och skyldigheter som är giltiga på vilken plats i och vilken situation man än befinner sig.

Naturrätten och de allmänt giltiga värdena diskuterades och dryftades bland medeltida kristna filosofer och teologer. Man menade att Gud har uppenbarat sig och sin vilja på två skilda sätt, dels i den särskilda uppenbarelsen och dels i den allmänna uppenbarelsen. Den särskilda uppenbarelsen innebär att Gud har talat direkt till människor i historien, till exempel genom profeter och apostlar men framför allt genom Jesus Kristus. Bibeln är en sammanställning av tilltal från Gud och är i sig en del av den särskilda uppenbarelsen. I Bibeln finns Tio Guds bud, den gyllene regeln och det dubbla kärleksbudet vilka alla anses som viktiga beståndsdelar i den kristna etiken och som ansetts som en viktig grund för KDS/kd:s politik.

Den allmänna uppenbarelsen innebär att Gud uppenbarat sig i skapelsen. Genom samvetet och genom att studera den värld man är satt i kan människan med hjälp av förnuftet komma fram till en stor del av det som finns nedlagt i den särskilda uppenbarelsen, menade man. En allmänt giltig etik, en naturrätt, var en sådan sak man ansåg sig kunna komma fram till med hjälp av sitt förnuft. Naturrätten ansågs med andra ord harmoniera med den etik man kan finna i Bibeln.

Naturrätten handlar alltså om etik, om värden, rättigheter och skyldigheter som man kan komma fram till med sitt förnuft oberoende om man är kristen, sikh eller muslim och som dessutom är allmänt giltiga. Naturrätten tar sin utgångspunkt i människosynen, i människans natur. Människan är till sin natur en förnuftig och rationell varelse som dessutom är i behov av att leva i gemenskap med andra för att kunna utveckla sin potential, detta oberoende av kön ursprung, ålder etc. (Detta är viktiga delar i den så kallade personalistisk människosynen och som man skulle kunna säga mycket om, men det får göras någon annan gång.)

Vad är det då för värden som är allmänt giltiga? Det främsta värdet och som dessutom är en förutsättning för alla andra värden är liv. I människans natur finns en strävan att leva. Visst finns det människor som väljer att ta sina liv, men då är det ett brott mot den mänskliga naturen och beror på djup depression, psykisk sjukdom eller andra mycket svåra eller speciella omständigheter. Viljan att leva är något som är fallet i alla kulturer och i alla tider och liv är därmed, kan man anta, ett allmänt giltigt värde. Ett annat exempel på sådana värden är sanning, alla människor vill bemötas med ärlighet. Sanningen är dessutom en förutsättning för att vi skall kunna utveckla vår potential som människor - att kunna leva helt och fullt. Lever vi med livslögner kommer det att hämma oss. Ytterligare ett allmänt giltigt värde är frihet, ingen människa vill under normala omständigheter vara fången vare sig fysiskt eller psykiskt. Det finns många fler värden som är allmänt giltiga men vi nöjer oss med att nämna dessa.

När det gäller våra naturliga rättigheter är dessa nära knutna till de allmänt giltiga värdena. Den mest grundläggande rättigheten är som en följd av detta rätten till liv. Generellt kan man säga att de naturliga rättigheterna är sådant som gör att vi kan leva i enlighet med vår natur. Många av dessa rättigheter finns upptagna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, exempelvis: ”Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse” eller ”Envar har rätt till åsikts- och yttrandefrihet”

Som en följd av de allmänt giltiga värdena och de naturliga rättigheterna kommer också naturliga skyldigheter. Dessa skyldigheter har vi både mot oss själva och mot andra. Ur till exempel rättigheten till liv kan vi härleda åtskilliga skyldigheter. Den mest självklara är att vi inte har rätt att döda andra. Men också att vi inte skall förstöra naturen då även kommande generationer har rätt till goda förutsättningar till liv, samt inte minst att vi skall leva på ett sätt att vi inte förstör våra egna livsbetingelser exempelvis genom missbruk av droger.

Vissa delar av naturrätten känner vi, i det närmaste instinktivt, om vårt samvete inte är alltför grumlat, till exempel att det är fel att döda eller att medvetet såra våra medmänniskor. De flesta av oss är nog också överens om att det är vår skyldighet att varna vår omgivning om vi skall utföra till exempel ett sprängningsarbete så att ingen kommer i vägen, liksom det är en rättighet att inte bli misshandlad utan anledning. Andra saker är inte lika självklara. Ibland kan olika delar av naturrätten tyckas strida mot varandra. Då krävs mer ingående studier och resonemang. Är det exempelvis rätt att forska på aborterade foster för att få fram mediciner mot svåra sjukdomar eller är det fel att döda för att hindra en galning att begå fler grova våldsbrott?

Som svar på de inledande frågorna menar jag att naturrätten i sig inte behöver betyda att man lämnar den kristna etiken bakom sig, åtminstone inte om man skall tro de medeltida teologer och filosofer som dryftade naturrätten, däribland Tomas av Aquino. (Dock hävdar jag att man inte kan komma fram till allt i den kristna etiken genom naturrättsliga resonemang.) Däremot kan det nog vara så att användandet av begrepp som naturrätt och allmängiltiga värden, må så vara vid sidan av kristen etik, är ett sätt att tona ner bilden av ett kristet parti, för att sänka tröskeln för nya grupper att närma sig partiet. Om detta är positivt eller negativt överlåts åt läsaren att avgöra.